Vilka instanser ordnar hjälpmedelstjänster?

Det är huvudsakligen kommunernas hälsovårds-, social- och undervisningsväsens lagstadgade uppgift att ordna hjälpmedelstjänsterna. Hälsovården ansvarar för hjälpmedel som ansluter sig till den medicinska rehabiliteringen, socialväsendet för hjälpmedel som ansluter sig till boendet och undervisningsväsendet för hjälpmedel som ansluter sig till grundläggande utbildning. Läroinrättningarna är skyldiga att ordna sådana speciella hjälpmedel som i skolan används för undervisning i skolan och i klassen.

Förutom kommunerna ersätter försäkringsbolagen enligt trafik- och olycksfallsförsäkringslagen  sådana hjälpmedel som den försäkrade behöver. Folkpensionsanstalten ansvarar för hjälpmedel, som är nödvändiga för gravt handikappade för att de skall klara sig i arbetet och i studierna och Statskontoret ersätter hjälpmedel för personer som invalidiserats i krig eller i armén. Arbetsgivarna kan via arbetskraftsmyndigheterna få stöd för anskaffning av hjälpmedel och för ändringsarbeten på arbetsplatsen som möjliggör arbete för en handikappad person. Statens Arbetskrafts- och näringscentral (TE-central) ersätter kommunen för hjälpmedel till flykting, invandrare eller asylsökande. 

• Hälsovården 
• Socialväsendet
• Undervisningsväsendet
• Folkpensionsanstalten
• Försäkringsbolagen
• Statskontoret
• Arbetskraftsmyndigheterna
• TE-central
• Sakkunnig inom hjälpmedelsbranschen

Hälsovården 

Inom hälsovården är hjälpmedelstjänsterna en del av den medicinska rehabilteringen, som är kommunernas och deras samkommuners uppgift. De bör sörja för, att den medicinska rehabiliteringens tjänster till sitt innehåll och sin omfattning är sådana som behovet av rehabilitering i kommunen eller i samkommunens område förutsätter.

Både den specialiserade sjukvården och primärhälsovården lånar ut hälsovårdens hjälpmedel eller överlåter dem för användning. Man har i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt kommit överens om arbetsfördelningen mellan de här aktörerna.

Aktörerna inom den specialiserade sjukvården är centralsjukhuset (ÅUCS) och kretssjukhusen. Kretssjukhusens roll inom hjälpmedelstjänsterna begränsar sig i huvudsak bara till personliga hjälpmedel som ansluter sig till vårdperioden. På centralsjukhuset verkar enheter som specialiserat sig på de olika hjälpmedelsgrupperna, de ansvarar för särskilt dyra, sällsynta hjälpmedel och hjälpmedel som kräver teknisk eller annan specialkunskap. För de grundläggande hjälpmedlens del är principen, att om den specialiserade sjukvården svarar för behandlingen av klientens sjukdom eller skada, så svarar den också för hjälpmedelstjänsterna. I annat fall svarar primärhälsovården för bashjälpmedelstjänsterna.

Socialväsendet

Enligt § 9 i lagen om service och stöd på grund av handikapp och § 17 i förordningen om service och stöd på grund av handikapp ansvarar kommunernas socialväsen närmast för redskap och anordningar som ansluter sig till en handikappads boende och som inte ordnas med stöd av förordningen om medicinsk rehabilitering och för de redskap, medel och anordningar som behövs för att klara av de dagliga göromålen.

Sådana medel och anordningar som hör till bostaden kan till exempel vara fast installerade personlyftanordningar, för hörselskadade dörrklockor med ljus eller andra larmanordningar. Som en gravt handikappad person, vilken är berättigad till ersättning för medel och anordningar i bostaden, anses en person, som på grund av skada eller sjukdom har speciella svårigheter att förflytta sig eller klara sig på egen hand i sin stadigvarande bostad. De medel och anordningar som hör till bostaden ersätts i sin helhet, såvida den sökande är gravt handikappad på sätt, som avses i lagen och han inte är i behov av kontinuerlig anstaltvård.

Medel, anordningar och instrument som inte är medicinsk rehabilitering kan vara till exempel bil, mobiltelefon eller mikrovågsugn. För anskaffning av andra hjälpmedel än sådana som gäller för medicinsk rehabilitering betalas ersättning till sådan handikappad person, som på grund av skada eller sjukdom behöver dem för att förflytta sig, för kommunikationerna, för de personliga göromålen hemma eller för fritidssysslor. Av anskaffningskostnaderna för de här medlen och anordningarna kan man ersätta hälften, och de förblir då klientens egendom. Man kan också gratis ställa dem till klientens förfogande, varvid äganderätten kvarstår hos kommunen.

Undervisningsväsendet

Enligt lagen om grundläggande utbildning har handikappade och andra elever som behöver särskilt stöd rätt att avgiftsfritt få sådana speciella hjälpmedel som i skolan används för undervisning i skolan och i klassen och som behövs för att förflytta sig och för de dagliga göromålen. Studerande som erhåller specialundervisning har rätt till de hjälpmedel som ett hinderfritt studerande förutsätter. Den som ordnar undervisningen är skyldig att ordna de här speciella hjälpmedlen, som är bl.a. hissar, ledstänger, ramper, sänkbara och höjbara lavoarer och olika pulpeter, stolar och andra motsvarande redskap. Till läromedlen och undervisningsmaterialet hör bl.a. material och medel som stöder kommunikationen.

De medel för medicinsk rehabilitering som eleven personligen behöver i skolan kommer via hälsovården och de hjälpmedel som behövs från och med 7 – 9 klassen i grundskolan via FPA.

Folkpensionsanstalten

FPA ordnar med och ersätter hjälpmedel, som är nödvändiga för gravt handikappade för att de skall klara sig i arbetet eller i studierna. Som gravt handikappad räknas person, som inte klarar sig i arbetet eller studierna utan planerat hjälpmedel. Hjälpmedel kan beviljas tidigast från och med 7 klassen i grundskolan då, när hjälpmedlet anses nödvändigt också för studier som siktar på senare arbetsliv. Hjälpmedlen överlåts till klientens bruk, men de kvarstår i FPA:s ägo. FPA ansvarar för undervisning i hur hjälpmedlet skall användas och för underhåll och uppföljning.

Sådana hjälpmedel som FPA ersätter är t.ex. tekniska specialapparater, såsom läs-TV, punkt- och stordisplay och datorutrustning.

Försäkringsbolagen

Enligt trafikförsäkringslagen ersätter försäkringsbolagen erforderliga och rimliga kostnader, som beror på hjälpmedel som behövs på grund av funktionsbegränsning. Hjälpmedelsbehovet bör till exempel bero på ersättningsbar trafikskada, arbetsolycka eller yrkessjukdom. Kostnader som ersätts är kostnader för fastställandet, utprovningen och anskaffningen av hjälpmedel, deras överlåtande för användning, övning i deras användning och underhåll eller förnyelse av dem.

Som hjälpmedel anses hjälpmedel, som i lagstiftningen om social- och hälsovård betraktas som hjälpmedel, samt sådana andra hjälpmedel, som en person behöver på grund av funktionsbegränsning orsakad av skada. Hjälpmedel som ersätts är också medel som behövs hemma för att underlätta studier och speciella redskap för fritidssysselsättning. Av skada förutsatta omändringsarbeten på hjälpmedel ersätts i sin helhet.

Behovet av hjälpmedel bedöms huvudsakligen inom den kommunala hälsovården.

Statskontoret

Statskontoret ersätter proteser och andra hjälpmedel som behövs på grund av kroppsskada eller sjukdom som åsamkats värnpliktig och i försvarets tjänst varande eller i dess uppgift anställd person, liksom reparation, förnyelse och instruktion i användning av hjälpmedlet. Enligt prövning ersätts också ledhund för blind persons användning. Redskap och apparater som behövs i bostaden kan ersättas skadad eller insjuknad, vars invalidgrad är minst 10 procent.

Närmare uppgifter: www.statskontoret.fi

Till början

Arbetskraftsmyndigheterna

Arbetskraftsmyndigheterna kan ersäta arbetsgivaren för stödåtgärder som gäller arbetsförhållandena för handikappad person. Med det här stödet kan arbetsgivaren skaffa arbetsmaskiner, arbetsstolar, specialbelysning och datorutrustning, utveckla arbetsmetoderna eller låta göra omändringsarbeten på arbetsplatsen, som hjälper den handikappade anställda att inordna sig i arbetet eller stöder hans kvarhållande i arbetet. Det maximala stödet per person för ordnande av arbetsförhållandena fastställs årligen.

Statens arbetskrafts- och näringscentral (TE-central)

Statsrådet har fattat beslut (512/1999), enligt vilket TE-centralen ersätter kommunen för hjälpmedel, som har anskaffats för:

1. flykting eller flyktings familjemedlem eller annan anhörig, om familjebandet till person som fått uppehållstillstånd har funnits redan före dennes ankomst till Finland,
2. för utlänning
   • åt vilken beviljats asyl
   • åt vilken beviljats uppehållstillstånd i egenskap av kvotflykting eller i behov av skydd
   • åt vilken efter tillfälligt skydd efter tillstånd till treårig oavbruten vistelse i landet beviljats fortsatt uppehållstillstånd, dock inte för studier, arbete eller idkande av yrke eller med anledning av äktenskap eller
   • åt vilken, efter att han ansökt om internationellt skydd, beviljats uppehållstillstånd enligt § 51, 52 eller 89 i utlänningslagen, eller
   • som enligt § 93 i utlänningslagen tagits till Finland på speciella humanitära grunder eller för att fylla internationella förpliktelser.
3. person, som från det förra Sovjetunionen flyttat till Finland och som fått uppehållstillstånd enligt § 48 i utlänningslagen (301/2004)
   • som har varit finsk medborgare
   • av vars föräldrar åtminstone den ena varit född finsk medborgare
   • av vars far- eller morföräldrar åtminstone en är eller har varit född finsk medborgare
   • någon familjemedlem som flyttat till Finland fyller någon av ovannämnda kriterier

Skada eller sjukdom hos flykting eller utlänning (personer i punkterna 1 – 2) som förutsätter av social- eller hälsovården beviljade hjälpmedel, vars kostnader är betydande, ersätts för högst tio år, om personen är i långvarigt behov av hjälpmedelstjänster vid ankomsten till Finland. Hjälpmedlen för person som från det förra Sovjetunionen flyttat till Finland ersätts i högst fem års tid.

Person som erhållit finskt medborgerskap omfattas inte av ersättningen för kostnaderna. Deras hjälpmedelstjänster sköts på samma sätt som för övriga finska medborgare.

Till början

Sakkunnig inom hjälpmedelsbranschen

En sakkunnig inom hjälpmedelsbranschen är en person, som har lämplig utbildning, kännedom och kunskap om såväl systemet för hjälpmedelstjänsterna som hjälpmedlen. Han har kontinuerligt med hjälpmedelstjänsten eller med hjälpmedel att göra och upprätthåller sin yrkesskicklighet. Han är till yrket fysioterapeut, ergoterapeut, rehabiliteringsskötare, hjälpmedelstekniker eller person som har annan lämplig utbildning och erfarenhet, t.ex. yrkesman som är insatt i underhåll och reparation av hjälpmedel.

En person som utför bedömning av behovet av hjälpmedel och valet av dem har förutom kunskap om hjälpmedel också kännedom om hur olika sjukdomar, invaliditetsgrupper och åldrande inverkar på funktionsförmågan.

Till början